The human trampoline

Så. Om 49 dagar tar jag studenten...
Vid det här laget orkar jag inte bry mig om jag får IG i Fysik B. Jag ska egentligen plugga fysik nu till provet imorgon, men jag vill bara gå ut i solen och läsa eclipse, tredje delen i Twilight-serien (som faktiskt är riktigt härlig). Jag bryr mig inte om vad min lärare säger, det enda jag bryr mig om är att jag måste få något betyg på kursen för att få läsa på universitetet i höst, och IG räknas som ett betyg. Solen lyser idag. Jag orkar inte bry mig. Om två månader är jag fri.

Ganska kul... och jag har tråkigt. :P

RULES:
Go to Google and type in your first name and the phrase. Copy and paste the first sentence/phrase you get that makes sense.



Q: Type in "[your name] needs" in the Google search.
A: Kristin needs to move, and check other corners.

Q: Type in "[your name] looks like" in Google search.
A: Kristin looks like hell on the airplane...it's morning.

Q: Type in "[your name] says" in Google search.
A: Kristin says We’ll Cry Tonight.

Q: Type in "[your name] wants" in Google search.
A: Kristin wants a bike, a robot, a dollhouse, and an American Girl doll.

Q: Type in "[your name] does" in Google search.
A: Kristin Does the Napolean Dynamite Dance at talent show.

Q: Type in "[your name] hates" in Google search.
A: Kristin hates laundry.

Q: Type in "[your name] asks" in Google search.
A: Kristin asks Caz about his gear.

Q: Type in "[your name] goes" in Google search.
A: Kristin goes paparazzi.

Q: Type in "[your name] likes " in Google search.
A: Kristin likes To Whore It Up For The Camera.

Q: Type in "[your name] eats " in Google search.
A: Kristin eats some nasty combinations of foods.

Q: Type in "[your name] wears " in Google search.
A: Kristin wears glasses?

Q: Type in "[your name] was arrested for" in Google Search.
A: Kristin was arrested for his murder.

Jag har fått körtelfeber, fick jag veta efter att ha varit på vårdcentralen och tagit blodprov. Sjukdomen håller i sig i tre till fyra veckor och jag måste ta det lugnt och får inte anstränga mig på en månad efter att jag blivit frisk. Mamma kom upp med lunch till mig för en stund sen; tomatsoppa med ägghalvor till ögon, en klick crème fraise till näsa och en grön böna som mun. :) Jag åt upp alltihop, vilket är en bedrift, för jag har mått illa och nästan spytt så fort jag har försökt sätta i mig någon "riktig" mat de senaste dagarna, jag har bara kunnat äta yoghurt och kräm. När jag var på provtagning spydde jag faktiskt upp galla för att jag inte hade någon mat i magen att spy upp.

Mina lärare har mailat mig med lite info om vad jag missar i skolan och vad jag kan försöka göra hemma. Det bästa var ur mailet från min biologilärare: "krya på dig Körtelfeber brukar vara jobbigt med hög feber och så så krya på dig en gång till".

Jag har jättetråkigt. I tisdags vaknade jag med en obestämbar knöl på höger sida av halsen. Det visade sig vara en svullen lymfkörtel. Jag har haft feber sen i onsdags, och knölen är inte en knöl längre, utan snarare halva halsen. Mysigt va. Jag har legat i sängen hela dagarna och underålligt mig med att läsa ut en bok och se några filmer. Idag har jag typ inte orkat göra någonting, jag blir andfådd så fort jag reser mig upp. Det är så jobbigt att gå på toaletten att jag väntar med det tills jag verkligen måste. Nu när jag orkat flytta datorn till sängen kanske det blir en film till. Film, film, film, sova, sova, sova...

Imorse fick jag världens nostalgikick på bussen på väg till skolan. Jag lyssnade på Jack Johnson-albumet On And On, det som vi lyssnade på typ oavbrutet hösten 2005 och våren 2006. Jag fick en minnesbild av Nicola som dansade vilt i vårt vardagsrum på skeppargatan. Jag mindes alla tekvällar hemma hos Nicola och Toveh, efter filmstudion. Nicola och jag på söndagspromenad en snöig dag i februari (?) som slutade med att vi åkte pulka i nordergravar och sen gick hem och drack varm choklad. Nicola och jag som bytte mössor. Nicola och jag som låg i soffan och skrattade efter en flummig filmkväll. Jag umgicks väldigt mycket med Nicola då. Nu har jag inte ens pratat med henne på nästan ett år...
Men mest förknippar jag Jack Johnson med en bilresa hem från nordnorge i mars 2006 och de många sms som skickades då, längtan, kylan, den varma känslan i magen, (kärleken).

Sitter och har ångest över en muntlig presentation på engelska som ska göras imorgon eller nästa vecka. Jag har fått så svårt för att prata inför folk i skolan på senaste tiden, så jag skjuter upp arbetet med att förbereda mig hemma, vilket bara gör det ännu värre, för hur ska jag kunna hålla ett föredrag utan att ha förberett mig? Istället intalar jag mig att jag ska göra det, men sen gör jag bara en massa annat istället.

Nyårsafton var jättemysig, vi firade i Stockholm i Johannas pappas lägenhet, lagade sushi, spelade singstar och såg på fyrverkerier. Jag köpte en jacka på mellandagsrean som jag är jättenöjd med fast det var värsta impulsköpet. :P

Längtar mig tillbaka till stockholm där alla jag bryr mig om bor (eller inte riktigt, men ibland känns det så).  Jocke har varit här en stund idag, men han ska åka hem imorgon. :(  Jag hade ett så underbart jullov att det kändes svårt att gå tillbaka till skolan, kan inte fatta att jag måste gå i ett halvår till! Jag längtar varje dag efter att flytta härifrån, och idag har jag verkligen haft en sån där ångestdag också, det känns liksom bara onödigt att gå klart gymnasiet. Och så tänker jag att om jag inte hade bytt linje så hade jag varit klar nu... Men egentligen jag är glad att jag bytte. Och egentligen är ett halvår inte så mycket. Är bara EXTREMT skoltrött.

Jag har kommit in i en trött period, som Jessica uttryckte det. Det är någon slags lathet som kommit över mig för att det är så mörkt och kallt. Mörkret kom så plötsligt... När jag kommer hem från skolan är jag så trött att jag inte orkar göra någonting som kräver stor tankeverksamhet, t. ex läxor. Mystiskt nog orkar jag alltid göra en massa andra saker, som t. ex läsa, virka och sitta vid datorn, om jag har tagit en liten tupplur först. Jag säger till mig själv att jag förtjänar att unna mig lite vila, fast det enda jag har gjort är att vila. Sen bestämmer jag mig altid för att gå och lägga mig tidigt, men det slutar alltid med att jag iallafall går och lägger mig halv tolv, vilket leder till att jag blir tröttare och tröttare för varje morgon. Om man ska dra ut det här ännu längre så brukar jag se fram emot helgen, för då kan jag sova ut och komma ikapp med skolan. Men nehe, då ska jag till Burgsvik, så det gick inte. Och nästa helg kanske Jocke kommer. Och helgen därpå ska jag till Stockholm....

Aah, jag längtar verkligen efter att sluta gymnasiet och flytta härifrån. Jag och Jocke har pratat ett tag om att flytta ihop nästa höst, och jag tror jag vet vad jag vill syssla med, iallafall ett tag framöver. Vi har ställt oss i kö till studenthemmet Tempus i stockholm för en liten tvåa med kök och badrum, och jag har börjat kolla upp vad jag kan studera i stockholm. Franska på grundnivå, 30p låter väl bra? :) Jag vill hålla på med språk, det vet jag. Det känns så bra. Förut har mina framtidsfunderingar varit så vaga men nu kan jag se det framför mig. Snart...

Jag sitter just nu i sängen och skriver efter att ha sträckkollat på Sex and the city vid min nya bärbara dator. Den är så fin! Jag beställde den i måndags och den kom i torsdags, en dag tidigare än jag förväntade mig. Så helgen har (förutom att gosa med Jocke) gått ut på att fixa med datorn och flytta över mina saker från den gamla datorn till den nya. Förutom att jag tror att jag kommer att se på mer film nu så kommer det säkert att påverka mitt skolarbete. Vem vill plugga när man kan ligga i sängen och spela peggle? Nej, jag får se till att skärpa mig.

Jag pratade med Jocke en gång om mina uppsatser, och varför jag alltid får så bra betyg på dem. Saken är den, att jag får oftast väldigt bra betyg på mina uppsatser, men jag fattar inte varför. Jag sa till Jocke att allt jag skriver bara är ordbajseri och att jag egentligen inte vet vad jag pratar om, men då påpekade han att det jag tycker är ordbajseri, kanske är vad andra tycker är bra. Jocke tycker att jag skriver jättebra och undrar varför jag inte pratar på det sättet också (jag har nog aldrig varit bra på att prata, verkligen prata om något som betyder något). Jag raderade just ett halvt blogginlägg för att jag inte tyckte att det var bra. Det var bara "ordbajseri". Det är därför jag inte skriver så ofta i bloggen heller. (Men som Johanna säger: ofta och kort eller sällan och långt).
Vilket virrigt inlägg... Eller?

Så, vad tycker folk om min nya design tro...?

Sitter vid datorn iklädd Jockes gamla mjukisbyxor, samma t-shirt som jag sov i och NV-luvtröjan. Idag ska jag ha en riktig slappar-plugg-dag.

Igår var Simon och Philip här på filmkväll, men innan var vi på Ica Maxi som vanligt för att handla snacks. Jag och Simon köpte Pucko, 2 l  för 25 kr. (Om man får en så kallad mjölkmustasch när man dricker Pucko så måste det väl kallas puckomustasch?).

Philip kommer alltid och hälsar på när man minst anar det. Man sitter vid köksbordet och pluggar matte efter ett hårt Friskis-pass och så helt plötsligt  hör man två röster i hallen; Knuts och Philips.

Jag testade aerobics när jag var på friskis sist. Det var riktigt kul! Det var lite svårt att hänga med i början för man hörde inte riktigt vad ledaren sa, men sen när man kom igång var det jätteroligt. Nästa gång ska jag testa puls.

Jocke är ledig nästa vecka, så han kommer hem i några dagar. Jag längtar!

Idag har jag ställt mig i bostadskö i Stockholm och på Gotland. Vad vuxen jag känner mig... :O

Om jag har en att-göra-lista med många saker som är jobbiga att komma igång med eller slutföra, så brukar jag skriva till något som går snabbt och lätt, tex  "betala den räkningen", fast jag egentligen kommer ihåg det utan att skriva upp det. På så sätt kan jag göra den lätta uppgiften, bocka av den, och sedan titta på listan och känna att jag gjort något...

Ibland kommer jag på mig själv med att tänka: Är jag redan 19 år? Fyllde jag inte 18 nyss?
Det känns inte alls länge sedan jag började i ettan på gymnasiet och nu går jag redan i trean. Det är svårt att tro att tiden går lika fort nu som när man var liten. Ett sommarlov kändes som ett år då. Mitt senaste sommarlov kändes som en vecka.
Jag bävade inför att börja i skolan igen efter sommaren. Jag är så extremt trött på gymnasiet, jag vill bara gå vidare nu och börja på något nytt. Sen fick jag en hoppfull tanke: jag har ju redan gått tre år på gymnasiet, och det har gått ganska fort, så kanske sista året är över innan jag hinner tänka på det? Men nu har jag upptäckt en annan sak: tiden går mycket fortare när man ser tillbaka på den än när man upplever den.
Jocke har bott i Stockholm nu i en och en halv vecka. Det låter väl inte så länge? Men det känns som att han redan har varit borta i en månad. Min plan är att hålla mig så sysselsatt så att jag inte märker hur tiden går. Det går nog bättre sen när projektarbetet har börjat.
Jag har tänkt börja gå på friskis och svettis också. Eller, snarare har jag tänkt det länge, Annika brukade gå och jag och Ronja sa alltid att vi skulle börja också. Men det blev liksom aldrig av, och nu har de båda mer eller mindre flyttat från ön. Knut har sagt nu i några år att han ska börja på karate, och nu har han faktiskt gjort det också! Så nu får jag väl nästan skämmas om jag inte börjar på friskis.

Idag har jag ätit tårta med maasssoorr av grädde på, så jag kan nog behöva träna lite :P...

Imorse vaknade jag strax efter 7. Då jag hade sovit alldeles för lite var jag för trött för att vara vaken men samtidigt för vaken för att somna om. Jag såg Tantrixbrickor framför mig när jag blundade efter att ha spelat det spelet alldeles för mycket igår. Persiennerna nerdragna. Jag hörde ett buller utanför, fast jag hade känslan av att solen sken. Sen hörde jag ett till och gick upp för att titta. Det regnade och åskade. Jag gick och lade mig igen, men varje gång det åskade tittade jag upp. Jag kände mig uppspelt. Inte rädd, jag har aldrig varit rädd för åskan, snarare som att jag inte ville missa något av det. På några minuter hade himlen blivit helt grå och regnet öste ner. Jag ville inte att det skule sluta, jag älskar sånt väder. Man kan sitta inomhus torr och skyddad, helt isolerad av allt regn och åskan. Jag såg en blixt klyva himlen. Det var som en magisk morgon. Jag funderade på om jag skulle gå och väcka Johanna, men det gjorde jag inte. Till slut avtog ovädret och jag somnade om. Tre timmar senare tog jag mig upp ur sängen med möda. Familjen satt nere och åt frukost. Solen sken. Det gör den fortfarande.